Barnen berättar -projekten

Sagotering med dator

Anna Klerfelt Göteborgs universitet Sverige

Ett av inslagen under sagokonferensen i Upplands Väsby 1998 var exklusivt förbehållet vuxna och syftet var att man som pedagog eller förälder skulle kunna träffas och utbyta tankar med andra föräldrar och kollegor från de nordiska länderna.

Ska man vålla debatt så finns det ett ord som är bra att uttala: DATOR! Det gjorde jag och sedan förflöt cirka en halvtimma som jag behöll för mig själv utan att släppa in någon annan. Då berättade jag om hur vi i Göteborg och Varberg är cirka sexton institutioner och en grupp forskare som tillsammans försöker utforska detta med barn och datorer. Idag håller alla Sveriges förskolor och skolor på att utrustas med datorer och förvirringen är stundtals stor! Många pedagoger är duktiga på barn, men står i det närmaste totalt frågande inför datorerna! Och så ska de användas! Direkt! Tillsammans med barnen! Men hur då? Och till vad? Cirka 45 pedagoger och deras 240 barn har förbundit sig att tillsammans med oss forskare gå ett litet steg före. Pröva, göra misstag och kanske ett och annat framsteg. Vi forskare intervjuar och observerar, funderar och skriver så småningom rapporter där andra kan läsa och förhoppningsvis undvika att göra våra misstag och istället plocka russinen ur kakan och bygga vidare på det som eventuellt kan vara bra.

Vad gör då pedagogerna? Ja, de skapar sagor tillsammans med barnen som de alltid har gjort! Berättar, leker, sjunger, skådespelar, ritar,.... ja, använder all sin uppfinningsrikedom för att inspirera och stödja barnen att på alla de vis skapa sagor. In i detta kommer då datorn! I projektet använder vi bara så kallade öppna skalprogram, alltså inte "pedagogiska spel". I de öppna programmen kan man skapa i olika former, media, i vårt fall ljud, bild och text. Pedagogerna använder multimediaprogrammen KidPix och Hyper Studio, förutom vanliga ordbehandlingsprogram och enkla ritprogram.

Hur uppfattar då barnen själva datorn? För att få veta detta har vi frågat barnen vad som finns inuti en dator och bett dem rita datorn inifrån. Och vi får givetvis många olika svar. För några barn är frågan helt irrelevant. De ser datorn lika naturlig som vilken annan apparat som helst i hemmet. Vi har fått en generation som växer upp med datorn, den fanns där innan de föddes och de har inte funderat över att den skulle se ut på något särskilt sätt inuti. Andra barn skojar när de berättar om datorn. De fantiserar och berättar om olika figurer som kan sjunga, skratta, spöka och skrämmas. Helt klart är de inspirerade av olika spel de spelat på datorn. Men jag tror inte man som vuxen ska förledas att tro att barnen tror att varelserna verkligen lever inne i datorn. Jag tror att detta är ett sätt för barnen att samtala med intervjuaren. De är på sina förskolor där hela miljön är lekinriktad och de vet att vuxna i denna miljö är med på lek och gärna bygger vidare i ett skämtsamt samtal när barnen skojar. Det är en verbal lek med den vuxne som samtalspartner förd i en kulturell miljö där lek värderas högt. Så finns det de barn som berättar att datorn är en teknisk maskin driven av en motor. En motor som rör sig, hörs och syns. Ett barn ritar till och med ett chips, grönt och med silvriga knoppar på. Kanske har han sett en dator inifrån? En sexårig flicka ritar och berättar om datorn som en maskin som hämtar kraft ur ett omgivande fält med elektromagnetiska vågor. På insidan av skärmen sitter en hästskomagnet som drar åt sig de elektriska vågorna in i datorn och driver den. Genom ledningar som sitter i ett uttag i väggen kommer inte ström, utan i ledningarna rinner färg in i datorn.

Barnens bilder av datorn är intressanta. Kanske speciellt de barn som när de beskriver själva datorn mera beskriver vad den kan användas till än dess tekniska uppbyggnad. De har redan tillägnat sig datorn som ett redskap de kan använda för att skapa med, den är en leksak för dem.

Så till de vuxna och diskussionen. Vad var det då för frågor som ställdes? En av de frågor som engagerade gruppen var vad man som pedagog skulle göra om ett barn "fastnade" framför datorn, alltså blev så intresserad att barnet ensidigt bara ville syssla med datorn. De pedagoger som arbetat med att hjälpa barn skapa sagor på datorn kände inte igen situationen. De menade att barnen satt framför datorn den stund det tog att hitta på och skriva och illustrera sagan. När det var färdigt reste de sig upp och gick och gjorde någonting annat. De tyckte nästan att problemet var omvänt. De menade att det gällde att skapa ro för den som höll på framför datorn tills sagan var färdig. Eftersom det endast finns en dator i varje grupp för alla barn att samsas om kan kön vara lång.

En annan fråga som kom upp var om det var värt att köpa så dyrbara utrustningar som datorn är, kanske på bekostnad av att inte kunna köpa in annan utrustning på förskolan. Här var meningarna delade. Några menade att det också var en fråga om likställdhet. För de barn som inte har dator hemma eller kanske inte får använda den kan det vara viktigt att få lära sig använda datorn på förskolan. Faktum går dock inte att komma ifrån, datorer är dyra, inte bara i inköp utan också i skötsel och drift.

Ytterligare en fråga var om man med mindre barn verkligen behövde ytterligare teknik för att skriva och rita. Duger inte papper, penna och kritor gott? Även här var meningarna delade. Under diskussionen framskymtade också pedagogernas egna inställning till teknik. Både ointresse och rädsla från några och nyfikenhet och intresse från andra.

Dessa frågor var bara några exempel från den diskussion som fördes. Kanske pekar den på behovet av att fortsätta föra en intensiv och kritisk diskussion om datorn som medel för barns skapande på förskolor. För utbytet mellan barnen i de nordiska länderna kan det vara spännande för barnen att med hjälp av elektronisk post få skicka sina sagor och bilder, men där är vi inte än! För det behövs mer kunskap om datorn och om program och framför allt behövs den tekniska utrustningen. Många förskolor har inte dator och uppkoppling mot internet. Men det viktigaste finns, kunskapen om barn och barns skapande!

Till början av Barnen berättar sidorna


Kontaktperson: