KirjastoBEGREPPSKARTAN

Det snabbt föränderliga informationssamhället förutsätter av sina medlemmar att de behärskar kunskapshelheter och har förmågan att utvärdera saker utgående från flera olika vetenskapsområden samtidigt. Under lektionerna borde man alltid vid sidan av innehållsstudier försöka hjälpa eleven att utveckla sin tankeförmåga och sin förmåga att bearbeta kunskap. Samtidigt borde eleven lära sig att lära. Då man i stället för inlärning av lösryckta faktakunskaper aktivt vill bearbeta information, är begreppskartan en effektivare metod än diskussion och skrivning. Man kan använda begreppskartor för diagnostisk, formativ och summativ utvärdering. Det går utmärkt att göra begreppskartor med hjälp av penna och papper, men också de dataprogram som är gjorda för att underlätta arbetet med begreppskartor och utvärdering har sina fördelar

Vad är en begreppskarta?

En begreppskarta är en grafisk teknik för presentation av information. Man använder begreppskartan för att beskriva ett visst ämnesområdes kunskapsstruktur. Kunskapsstrukturen är en helhet som bildas av ämnesområdets centrala begrepp och av relationerna mellan dessa. Med hjälp av en begreppskarta kan man åskådliggöra begreppen, relationerna mellan begreppen och de helheter som bildas av dessa. Begreppen i en begreppskarta är kategoriserade. För att beskriva relationerna mellan kategorierna sammankopplas de med hjälp av länkar. Då kategorierna och länkarna placeras ut på en karta, bildar de en hierarkisk kunskapsstruktur. (Novak, 1995)

Det är lätt att göra en begreppskarta, och tekniken lämpar sig för elever i alla åldrar. Olika elever, och även de som är experter på området som undersöks, kan göra olika begreppskartor trots att de utgår från samma område. Därför finns det ingen riktig begreppskarta över ett visst ämnesområde, utan varje individ gör sin egen karta utgående från sina egna uppfattningar. Därför är begreppskartan uttryckligen en metod som är avsedd för inlärning och inte en metod för informationspresentation. Då man undersöker begreppsinlärning kan man använda begreppskartan för att kartlägga förhandsuppfattningar, presentera kunskapsstrukturer och utvärdera kunnande. Då en person gör en begreppskarta kan man få information om den här personens tankestruktur. Begreppskartan är en utmärkt metod då man vill beskriva kunskapsstrukturerna på olika ämnesområden. Med hjälp av den kan man få fram kunskapens alla tre element och de drag som är kännetecknande för dessa inom varje ämnesområde:

  1. begreppen
  2. relationerna mellan olika begrepp
  3. strukturen som bildas av olika begrepp och av förhållandena mellan dessa

Begreppskartor kan befinna sig på olika nivå, vara olika omfattande, framställas på olika sätt och ha olika former beroende på situationen. Man kan alltså inte ge något "recept" på hur en begreppskarta skall göras. Det finns ändå vissa grundprinciper för hur man skall gå till väga då man gör en begreppskarta. Det kan vara bra att hålla dessa principer i minnet:


En begreppskarta om begreppskartor. (Åhlberg, 1990)

Begreppskartan har en släkting, idékartan (mind map), som i vissa situationer är flexiblare och mindre formell än begreppskartan. T.ex. då man t.ex. vill disponera sina egna uppfattningar eller texten i en bok, eller göra upp en plan inför en naturvetenskaplig undersökning kan idékartan vara enklare. Länkarna i en idékarta behöver oftast inte namnges, och kraven på en hierarkisk ordning för kartan är inte lika stränga. Idékartan är nämligen en skiss över en ämneshelhet. (Meisalo, Sutinen och Tarhio. 2000, 100-101)

Om man använder en begreppskarta, t.ex. för att kartlägga en elevs förhandsuppfattningar angående begrepp relaterade till ett delområde inom fysiken, kan man för denna s.k. förhandsdisposition utgå ifrån de ovannämnda grundprinciperna för begreppskartor. Man bör ändå lägga märke till att förhandsdispositioner används t.ex. för att presentera temat för en kurs, varvid man inte försöker presentera kunskapsstrukturens hierarki och inlärningen av begreppen. Modellen för förhandsdispositioner som vi presenterat tidigare är alltså enligt förklaringen ovan ingen begreppskarta. I denna modell placerar man de smalare begreppen som underbegrepp under de mer omfattande begreppen och tar sedan gradvis med allt smalare begrepp.

Modellen har alltså en uppochnervänd riktning om man undersöker begreppshierarkier och begreppsinlärning. Då man lär sig en ny sak inom naturvetenskaperna börjar man med att observera olika naturfenomen med hjälp av de begrepp man känner till från tidigare. Begreppens innebörder utvidgas från en enskild händelse till en allmän, m.a.o. blir de nya begreppen i form av abstraktare takbegrepp mer omfattande än underbegreppen. T.ex. med tanke på fysikinlärningen och -förståelsen är det viktigt att känna till hur begreppen bildas genom sina betydelser och hur dessa betydelser utvecklas och blir allmännare. Man kan inte skilja åt fysikkunskaper från de processer där kunskap bildas. Begreppsbildningens process är alltså en väsentlig del av fysikens kunskapsstruktur. (Kurki-Suonio, K. & R. 1994)

Att lära eleverna att göra begreppskartor

Begreppskartan är ett redskap avsett för disponering av tankar och texter. Med hjälp av en begreppskarta kan eleven testa både sin egen inlärning och få reda på sina förhandsuppfattningar. Eleverna måste lära sig att göra begreppskartor, på samma sätt som de måste lära sig att läsa och skriva. Det finns många sätt att lära sig göra begreppskartor på. Som följande presenterar vi kort några metoder för att lära sig ifrågavarande teknik.

Läraren kan presentera idén med begreppskartor för eleverna genom att visa dem en färdig begreppskarta. Då idén med begreppskartan är klar för eleverna, kan de börja öva sig att göra egna begreppskartor utgående från vissa begrepp. Man undersöker meningarna "Kemiindustrin är den mest internationella av våra industrigrenar. Dess produktion grundar sig på ett starkt forsknings- och utvecklingsarbete. Tillverkningen av mediciner, solceller och enzymer är exempel på finländsk expertis inom kemiindustrin.". den första meningen i texten kan kartläggas på följande sätt:

Den andra meningen kan kartläggas t.ex. på följande olika sätt:

Man kan t.ex. göra en sådan här begreppskarta över hela texten:

Ibland är det svårt att formulera kopplingsorden. Då man skall lära eleverna att göra en begreppskarta lönar sig att låta dem öva detta första skede tills alla klarar av att utan problem göra kartor över enkla meningar. Begreppskartan som presenterats ovan kan också göras så att man ringar in nyckelbegreppen i texten och grupperar dessa begrepp hierarkiskt på ett skilt papper. Efter detta kan man koppla ihop begreppen med hjälp av pilar och namnge länkarna som då uppstår.

Ett tredje sätt på vilket man kan göra en begreppskarta över en text är att utgå från det mest centrala begreppet i texten och göra det till begreppskartans centralbegrepp. I detta fall skulle centralbegreppet vara "kemiindustrin".

Man kan även öva sig att göra begreppskartor under ledning av läraren. Läraren väljer ett bekant ord och skriver ner det på tavlan. Ordet kan t.ex. vara "katten". Därefter frågar läraren eleverna vad de kommer att tänka på av ordet katt. Den första kombinationen kan t.ex. vara att katten är mjuk. Läraren kopplar ihop begreppet "mjuk" med katten och skriver ut kopplingsordet "är". Man fortsätter sedan på samma sätt tills man kopplat ett lämpligt antal begrepp till "katten".

då eleverna lärt sig grunderna med att göra en begreppskarta ger läraren en längre text åt eleverna. Eleverna får sedan leta efter begrepp i texten och skriva ner dem på ett skilt papper. Om det är möjligt att ordna begreppen i ordningsföljd enligt hur ofta de förekommer i texten, gör man det. Man kan även välja ut ett centralbegrepp, och göra en begreppskarta runt det. Efter detta gör man en begreppskarta över begreppen. Redan i detta skede lönar det sig att kräva att en bra begreppskarta skall vara läsbar och logisk. Pilarna som sammankopplar begreppen i en bra begreppskarta skall inte gå i kors.

Då eleverna klarar av att göra begreppskartor över texter, kan man även låta dem öva sig att göra begreppskartor genom att disponera ett ämnesområde för en uppgift i naturundersökning eller för en uppsats. Läraren ber eleverna skriva en arbetsbeskrivning eller en uppsats utgående från en begreppskarta.

En begreppskarta över en text.

Begreppskartan är ett inlärningsinstrument

Med hjälp av en begreppskarta kan eleverna självständigt utvärdera sitt eget kunnande. För att man skall kunna göra en begreppskarta måste man kunna disponera begreppen. Med hjälp av en begreppskarta kan man planera studierna och få reda på andras eller ens eget sätt att tänka. En begreppskarta avslöjar även den röda tråden i en text och i helheten som skall läras in.

Läraren kan med hjälp av begreppskartor utvärdera elevens inlärning och förmåga att förstå. Begreppskartor kan även användas till att få reda på förhandsuppfattningar och felaktiga uppfattningar. Man kan t.ex. inleda studier i elektricitetslära genom att be eleverna göra en begreppskarta med centralbegreppet sluten strömkrets. Elevens begreppskarta avslöjar elevens förhandsuppfattningar och hjälper läraren att forma sin undervisning så att det går att rätta till de felaktiga uppfattningarna.

Begreppskarta över grundbegreppen inom elektricitetslära.

Läraren kan även leda eleven att disponera objektet för en undersökning med hjälp av en begreppskarta. T.ex. innan eleven skall undersöka värmefenomen, kan läraren be eleven göra en begreppskarta över olika saker inom värmelära som han kommer att undersöka. Man kan även göra en begreppskarta efter studierna, varvid den visar vad eleven lärt sig om värmelära.

Begreppskarta över grundbegreppen inom värmelära

Det har gjorts mycket forskning om att använda begreppskartor i undervisningen. Utgående från dessa undersökningar har man bl.a. hittat vissa fördelar med användningen av begreppskartor (Väisänen.1999, 23-27):

Det finns också problem med att använda begreppskartor: Den som gör en begreppskarta befinner sig ofta ensam i sitt tänkande. Även bristande tekniska kunskaper kan orsaka tolkningssvårigheter. Man kan undvika föregående problem genom att t.ex. ge eleverna en möjlighet att diskutera sina synsätt och tankar med varandra och med läraren. Man behöver inte vara ensam då man gör en begreppskarta, utan den kan också göras t.ex. i form av ett grupparbete. Det är viktigt att läraren känner till det senare problemet. Om läraren använder begreppskartor för att utvärdera elevernas kunskaper, skall han vara medveten om att elevens verkliga intellektuella kunskaper kan döljas av att eleven inte behärskar förmågan att göra begreppskartor tillräckligt väl. Detta problem kan lösas genom att låta eleverna göra sina begreppskartor i fri form och på vilket sätt de vill, och genom att inte ta med begreppskartorna i utvärderingen. Utvärderingen av begreppskartor grundar sig härvid helt och hållet på kartornas innehåll och "budskap". (Väisänen. 1999, 25)

Då eleverna lärt sig att göra begreppskartor skall läraren också ge eleverna feedback över dem och lära eleverna att utvärdera varandras kartor. Först skall man naturligtvis kontrollera att kartan innehåller ämnesområdets centrala begrepp. Därefter bör länkarna på kartan vara sanna och förnuftiga. Kartan skall vara logisk, läsbar och länkarna får inte gå alltför mycket i kors med varandra. En bra karta är hierarkiskt uppbyggd, antingen uppifrån neråt eller utåt från mitten. Uppmärksamheten skall direkt kunna riktas mot de centrala begreppen. Kartan presenterar på ett mångsidigt sätt begreppen på det område som skall undersökas. Detta framgår bl.a. av att de centrala begreppen har många länkar. En bra karta innehåller också exempel. Man kan även lära eleven att utvärdera sina egna begreppskartor. Om man låter eleven göra en begreppskarta om ämnesområdet som skall studeras innan studierna inleds, och sedan låter honom göra en ny begreppskarta om samma område då studierna avslutats, har man en väldigt fruktbar utgångspunkt då man låter eleven jämföra dessa två kartor.

Litteratur